26.08.09
Well, I may be dreaming
But till I awake
Can't we make this dream last forever?
rolig dag. eller?
Varit på utbildning för det nya jobbet jag och tio datanördar i ett konferansrum i åtta timmar. Tjoho det bästa som ffinns!! Naaaaaaat. Nej det vart ingen höjdare måste jag säga, utbildningstanten hade såklart också en enformig entonig röst så jag vet inte om jag somnade eller om jag bara blinkade lite för långsamt. Fick pastasallad till lunch under dagen, både grönsakerna och pastan vart typ torr så inget gott alls och min förkylning på det också så kände ingen smak bara läskig konsistens. Riktig höjdare måste jag säga. Så en dryg dag i konferensrum med massa datanördar skav på insidan av låren på grund utav att jag var ute och sprang igår i mjukisbyxor (inget att rekomendera) så det ser ut som att jag fått snopp i rumpan. Plus en grym förkylning med feber som inte vill gå över. Så ikväll tänker jag inte röra mig en meter utanför dörren. (förutom rökpauser) Så lugn kväll i min ensamhet utan motion, känner mig fet bara av tanken haha. Nej kolla på Juno och slappa och dricka te. Bye bye :)
we're just wastin time, where's the finish line
Hm så David nu kan du sluta tjata på mig om att uppdatera min blogg lite. Jag har verkligen inte pallat att sitta vid datorn på veckor, har absolut inte känt för det. Och inte haft tid för den delen heller.
Känns som att mitt liv har stått stilla på vissa plan ett tag nu, det händer liksom inte mer nu och jag får vibbar av att det kommer inte bli mer än så här heller faktiskt. Jag vet vad jag vill... Tror jag i alla fall. Jag tror jag vet vad jag vill. Varför är man så rädd? Saken är den att det kan inte gå mer än fel. Så farligt är det inte. Eller? Jag känner mig så förvirrad just nu. Allt är bara konstigt i min hjärna, mer än vanligt. Jag har aldrig förstått mig på den delen av mig själv eller på någon människa hur det fungerar där inne men nu är min hjärna mycket konstigare än vanligt, mycket mycket mycket konstigare än vad den brukar bara (Känner hur inget i detta inlägget hänger ihop, men jag skriver det för min egen skull) och jag vill veta, jag vill veta hur allt kommer bli. Jag måste sluta vara rädd nu och inte låta allt rinna ut i sanden som jag gjort så många gånger förut, för satsar man inget kommer man aldrig få veta hur det hade kunnat bli....
I been down this road, too many times before
Känns som att mitt liv har stått stilla på vissa plan ett tag nu, det händer liksom inte mer nu och jag får vibbar av att det kommer inte bli mer än så här heller faktiskt. Jag vet vad jag vill... Tror jag i alla fall. Jag tror jag vet vad jag vill. Varför är man så rädd? Saken är den att det kan inte gå mer än fel. Så farligt är det inte. Eller? Jag känner mig så förvirrad just nu. Allt är bara konstigt i min hjärna, mer än vanligt. Jag har aldrig förstått mig på den delen av mig själv eller på någon människa hur det fungerar där inne men nu är min hjärna mycket konstigare än vanligt, mycket mycket mycket konstigare än vad den brukar bara (Känner hur inget i detta inlägget hänger ihop, men jag skriver det för min egen skull) och jag vill veta, jag vill veta hur allt kommer bli. Jag måste sluta vara rädd nu och inte låta allt rinna ut i sanden som jag gjort så många gånger förut, för satsar man inget kommer man aldrig få veta hur det hade kunnat bli....
